Joseph: Ljuset i mörkret ❤

Standard

Nu är det mörkt då man åker hemifrån, och ännu strax efter 8 då tåget tuffar in i Böle. Idag kändes det extra mörkt, alltså vilken bedrövlig måndag!

Den började med insomnia och endast tre timmars nattsömn samt en krockad spåra som jag väntade på i 45 minuter i Böle imorse. Oh joy. Var kanske inte helt mitt skarpaste på jobbet då alltså, men fixade det på något sätt. Trots att jag varken kunde skriva eller prata, fingarna tryckte på helt fel tangenter, och ur munnen kom det enbart någon form av underlig rotvälska. Helt stopp i hjärnan. Fy, inatt tänker jag sova som en liten sengångare.

Men sedan efter jobbet kom ljuset i mörkret, bokstavligen. Joseph är här ❤ Den j*vla ampeln har jag ännu inte placerat någonstans vettigt, men struntar nu fullkomligt i det.

Tack syster & co ❤

IMG_7512 (Medium)

 

Annonser

Tillbaka till verkligheten.

Standard

Jaja, det har varit en lyckad semster på alla vis med allehanda upptåg och lämpligt med program, men i ärlighetens namn skall det bli skönt att återgå till det normala imorgon.

Barnen och jag har nu varit väldigt tätt inpå varandra i en hel vecka, och det börjar märkas. Min stubin är nu kort, och de har idag gjort allt vad de kan för att göra slut på den så ofta som möjligt. Då är det bra att få lite paus från varandra igen under arbetsdagarna.

Fast överraskande bra har allt gått, tydligen har vi haft lämpligt med saker att göra. Idag orkade jag inte ta oss så långt bort, vi nöjde oss med en promenad till tåget och kvarnen och tillbaka. Därefter bytte vi diverse blöta skor och kläder och fortsatte att leka ute i vattenpölarna alldeles utanför ytterdörren. Ett grannbarnbarn var och hälsade på, och Leon hade således kompis. Elian plaskade lyckligt omkring med diverse bilar och båtar, och jag höll ett vakande öga på dem och satte mig ute på blombänken med bok och kaffe.

Inte en dålig avslutning på något sätt, har fått huset städat, dammsuget och moppat och marsvinens bur bytt också. Och så bakade jag en sats bulla ännu då jag nu en gång var i farten. Orkade inte kladda med örfilar som jag brukar, utan fyllde nu hälften med vaniljkräm och lät andra hälften vara helt ”vanliga” bullar. Bra det som omväxling. Undrar just när jag bakat helt plain bullar senast?

IMG_7440 (Medium)IMG_7444 (Medium)IMG_7448 (Medium)IMG_7452 (Medium)IMG_7455 (Medium)IMG_7457 (Medium)IMG_7459 (Medium)IMG_7470 (Medium)IMG_7472 (Medium)IMG_7482 (Medium)IMG_7485 (Medium)IMG_7488 (Medium)IMG_7491

 

Kan det vara möjligt?

Standard

Hmm, nu är det snart två dygn sedan telefonen dök där i Fiskars, och fortfarande funkar den som en dröm (faktiskt näsan bättre än innan doppet?).

Vågar jag hoppas på att den liksom klarade sig oskadd, borde den inte ha slutat funka redan vid det här laget? Och hur i all friden är det möjligt?

Dagens utfärd och Mirakeltelefonen.

Standard

Fredag och sista semesterdagen. Vädret ok och alla friska. Vad göra? Klart som korvspad, en höstlig tradition som ännu var kvar på to do-listan: Fiskars.

Så dit åkte vi efter frukost. Himlen sprack upp, och solen började skina. Väl på plats parkerade vi vid Värdshuset och traskade sakta mot lekparken. Vid ån hittade vi änderna, och matade dem med medhavt bröd. Vid ett tillfälle var Elian lite väl nära kanten, och då jag haffade tag ihonom så hände det som inte får hända: Telefonen, som jag haft i handen och fotat med, dök ner i ån med ett plums. Där låg den sedan på 15cm:s djup. S*iiiiit. Fiskade upp den och torkade av det värsta. Den funkade ännu, men knappast länge till tänkte jag. Satte den på stand by. Svor och fortsatte att promenera mot parken.

I parken testade jag den försiktigt. Funkade fortfarande. Stängde av den helt och hållet, var svinsäker på att den aldrig mer går på. Testar efter en stund, nyfiken som jag är. Och på gick den. Och funkade som om inget hade hänt. Underlig mojäng.

Sedan hängde vi i parken en god timme innan vi drog oss tillbaka mot bilen. Leon hittade igen en fläskig mask som han tog med sig (och hade med sig hela vägen hem till Jorvas). Fotade med telefonen, allt ok. Akkun dog på vägen, men som genom ett under började den ladda i bilen och gick igång. Och verkar fortfarande funka som den ska. Whaat, hur i friden är det möjligt? Kanske dör den om en stund, men so far tickar den på som om inget hade hänt. Och den låg alltså i vattnet åtminstone en halv minut, helt på bottnet. Mysko.

Nåja, vi hade en superfin utfärd och glada barn som fått lufta sig. Fredagsfiilis i luften och en massa zen känns det som. Barnen leker snällt med Lego.

Mera utflykter åt folket!

IMG_7370 (Medium) - kopiaIMG_7374 (Medium) - kopiaIMG_7376 (Medium) - kopiaIMG_7382 (Medium) - kopiaIMG_7384 (Medium) - kopiaIMG_7386 (Medium) - kopiaIMG_7388 (Medium) - kopiaIMG_7392 (Medium) - kopiaIMG_7395 (Medium) - kopiaIMG_7397 (Medium) - kopiaIMG_7400 (Medium) - kopiaIMG_7403 (Medium) - kopiaIMG_7406 (Medium) - kopiaIMG_7409 (Medium) - kopiaIMG_7412 (Medium) - kopiaIMG_7415 (Medium) - kopiaIMG_7427 (Medium)IMG_7428 (Medium)IMG_7429 (Medium)IMG_7437 (Medium)IMG_7439 (Medium)

AB.

Standard

Undrade imorse vad vi skulle hitta på, och Leon utbrast spontant ”Angry Birdsparken!”. Han ville åka sparkbräde.

Sagt och gjort, iväg åkte vi i duggregnet. Väl framme i Alberga var det som tur mer eller mindre uppehåll, och parken var härligt tom, förutom oss så var där ett annat barn med sin mamma, och de också åkte rätt fort.

En timme senare var alla ändå rätt fuktiga av de blöta manickerna och det höstiga vädret, så vi åkte hem. Men lite rutschat, hoppat och åkt fick vi allt ändå. Dagens maskot var en daggmask som Leon hittade på trampolinen och som fick hänga med en stund innan den åtbördades till sin rätta miljö i buskaget.

IMG_7313 (Medium)IMG_7317 (Medium)IMG_7318 (Medium)IMG_7321 (Medium)IMG_7322 (Medium) (3)IMG_7324 (Medium)IMG_7327 (Medium)IMG_7334 (Medium)IMG_7337 (Medium)IMG_7343 (Medium)

Adventskalenderfunderingar.

Standard

Och så börjar den tiden på året nalkas då det blir aktuellt med adventskalendrar. Vi har ju traditionellt brukat köra Mumin+Lego City, det har räckt för allas del.

Och i år tror jag nog att 2 kalendrar räcker alltjämt, det känns tossigt att annars sätta ner kring hundralappen bara på kalendrar om vi skall ha en åt alla à nästan 30€. Och det är nästan med sorg i hjärtat jag meddelar följande: Det blir antagligen ingen Muminkalender i år. Traditionen som hängt med sedan 2011 får nu en paus.

Orsaken är att årets kalender, vars pris trissats upp till ca 27-30€, endast innehåller ett fåtal figurer (av dessa dessutom 99% samma som tidigare år) och resten en massa möbler, kalendern är tydligen tänkt att funka som dockhus. Naaae, inget jag går igång på precis, skrangliga gråa plastmöbler.

Så i är får vi hitta på något annat, jag är insöad på kalendrar med små figurer i. Och jag tror faktiskt att det i år blir en Pippikalender. Det ni.

Lego City-traditionen rör vi dock inte, den får hållas.

Over and out.

pippi

 

Check!

Standard

Jei, allt på den där to do-listan från veckoslutet är nu fixat (eller nej, ampelproblemet ännu under construction)! Sist ut var städning av barnens sovrum som jag fick till stånd idag, men nu är också det gjort. Som bonus kan vi lägga till en stödpinne till paprikaplantan som fattades på förra listan. Det är nu också avklarat.

Tog väl en liten stund att få allt avbockat, men därför är det extra bra med semester och lite mer tid för allehanda sysslor.

Lika bra att lägga in en ny lista, blir så konkret på det sättet.

  • Ampeln. Fortfarande. Men det brukar lösa sig av sig själv till sist, plötsligt har man lösningen. Vi litar på att det händer också nu.
  • Badrumsskrubbning. Vi talar nu och klor och stuff som ska sprejas och hinkas för att få allt så kliniskt rent som det bara går i det här huset.
  • Röja under soffan. Antar att jag hittar ca 1000 Duplo- och Legobitar samt en och annan försvunnen strumpa. Bland annat.
  • Städa under sängen. Där brukar samlas allt mellan himmel och jord av någon anledning.
  • Bonusuppgift: Tvätta fönster. Om jag orkar och om det inte spöregnar förstås.

Mmm, det doftar gott och exotiskt här hemma. Håller på att laga en makaronilåda smaksatt med kryddblandningen Sju kryddor. Snabbresa till Mellanöstern eller något.

Och doftljus. Höst ❤

IMG_7300 (Medium)7kryddor

 

HopLop

Standard

Kände mig trevlig imorse (plus att det spöregnade och vi behövde få utlopp för energin), så väckte barnen med att fråga om de kunde tänka sig vara snälla och trevliga så att vi skulle kunna åka till HopLop. De kunde de (tydligen tillräckligt eftertraktansvärd morot), så efter lunch åkte vi till HopLop i Finno som vi ännu aldrig har besökt. Leon kunde knappat bärga sig i bilen, så ivrig var han.

Att komma dit en måndag strax efter 12 var ungefär det bästa någonsin. Under de knappa 3 timmar vi var där så var där väldigt få andra, och vi fick ha det mesta för oss själva. Vi klättrade, rutschade och hade oss och det var faktiskt riktigt roligt. Det gick jättebra att ha med alla tre, och alla kunde göra allt, vi var inte fjättrade till småbarnssidan på något sätt.

En glasspaus hade vi, men i övrigt skuttade vi omkring som galningar. Det gjorde minsann gott för varenda en. Det här borde man göra typ varje dag för att hålla barnen lugna. De har inte bråkat just alls på hela dagen.

Här får ni en massa halvsuddiga bilder på det.

IMG_7244 (Medium)IMG_7250 (Medium)IMG_7251 (Medium)IMG_7257 (Medium)IMG_7264 (Medium)IMG_7266 (Medium)IMG_7273 (Medium)IMG_7275 (Medium)IMG_7276 (Medium)IMG_7278 (Medium)IMG_7281 (Medium)IMG_7287 (Medium)IMG_7292 (Medium)

Stolar, stolar…

Standard

När jag nu en gång halkat in på stollinjen, så kan man ju lika bra fortsätta liksom.

Jysk har en stol som jag länge sneglat på, men inte sedan satsat på eftersom tyget inte är avtagbart. Världens sämsta alternativ i detta hushåll då med andra ord.

Men nu kunde jag inte hålla mig längre, utan skaffade en. Om man redan färdigt har ett hopkok av olika stolar, så spelar en till liksom ingen roll. Vi kan kalla den min arbetsstol då jag jobbar hemifrån. Och nu kan jag testa den i praktiken. Placerade den vid ena ändan av bordet, det som brukar vara ”min” plats. Med lite god tur undviker den de värsta tomat- curry- och andra omöjliga fläckar där. Kanske. Och då det är fråga om bara en stol, så är det ingen jättekatastrof.

Hittills har vi haft 4 st Henriksdal med vita ovantåg. Som inte mera vill bli riktigt rena hur man än kör fläckprogram och har sig. Suck. Men det är väl sådant man får leva med.

IMG_7220 (Medium)IMG_7221 (Medium)

 

Och hur det nu sen gick då…

Standard

Jahapp, då börjar lördagen lida mot sitt slut, och vad blev det då av dagens alla funderingar och projekt?

  • Ampeln: Fortfarande ingen lösning. Damn.
  • Ikea: Jovars, där var vi och hem kom vi med en stol. Jag blev helt yr av alla funderingar på köksstolsavdelningen, och beslöt mig för att ta den som ögonen först landade på nere vid ta-självlagret. Och ööh, det blev, väldigt otippat det… För den enda som jag såg på direkten var förstås en limegrön Urban i fyndhörnan… Definitivt INTE vad jag hade tänkt mig, men har man kommit överrens med sig själv så har man. Övervägde en stund, men tänkte sedan att man gott kan lägga ner 15€ på något riktigt fult då man egentligen inte vet exakt vad man vill ha. Vi kan ju kalla den det där strykfula elementet som piggar upp den redan röriga och osammanhängande inredningen. Den där lekfulla länken. Och faktum är att plast nog i alla sin läskighet är ganska praktisk, vår vita Agam i trä ser ut som om den varit med om ett smärre krig.
  • Parken: Det blev sist och slutligen pga lite disciplinära orsaker och regn park först senare på eftermiddagen. Men park blev det.
  • Röjningsprojektet: Akvariet är hyperstädat, liksom barnens lekrum (de fick städa det själv till största del). Kurrhoppornas hem och barnens sovrum får vänta tills imorgon.
  • Samma gäller lakanen. Alldeles för lat för att orka med det projektet nu.
  • Sushin kunde jag dock inte stå emot, och de har hemleverans endast på lördagar. 24 bitar senare är jag lindrigt sagt mätt.

IMG_7215 (Medium)IMG_7219 (Medium)

Att fundera på första lördagsmorgonen i oktober.

Standard

Hej hej, här igen! Elian har fått åka till momi för att fira fredag-lördag, och här sitter jag i allsköns ro medan de övriga barnen ännu sover. Många viktiga saker att fundera på en morgon som denna, som till exempel:

  • Omplacering av en halvdöd ampel. Vill inte göra mig av med den, men behöver platsen snart (en Joseph är på väg inom kort!). Var skall jag ställa den arma skranglan?
  • Idag tänker jag mig en sväng till Ikea med de äldre, vi behöver desperat en ny juniorstol. Men frågan är, vilken? Har en Urban och en Agam, vad blir det nu? Ingolf är den enda i sortimentet som ännu saknas…
  • Skall jag ta barnen till lekparken före eller efter Ikea? Före= de borde vara lugna och sansade sedan väl på Ikea. Eventuellt lite sandiga och skitiga. Efter= De skulle vara kanske lite renare under Ikeabesöket. Och så skulle jag ha något att ”påminna” om (läs: hota med) ifall de försöker gå bärsärkagång på Ikea. Hmmm.
  • Röjning av barnens sovrum, lekrum och akvarie- samt marsvinsbursstädning står definitivt på agendan också. I vilken ordning, det är frågan.
  • Borde byta lakan. Vilka vill jag ha den här gången?
  • Tänkte beställa sushi idag. Skall jag hämta dem själv eller ta hemkörning?

Och nästa vecka har vi semester, jag och barnen, jei!

IMG_7195 (Medium)

Böcker, böcker…

Standard

Lever i något av en bokbubbla för tillfället, man hinner ju plöja igenom en och annan under de eviga tågresorna hit och dit. Och de som är speciellt bra kan man ju inte släppa, utan fortsätter läsa de tjuvade stunder man får över för den varan här hemma.

Och vet ni, jag har kommit på saker som jag ser som det absolut bästa respektive sämsta med dessa tegelstenar jag släpar omkring på (av någon anledning är de väldigt, väldigt sällan a)pocket b)under 300-400 sidor)

Bästa: Att hitta någon riktigt bra, för en ny författare som har ett helt hav av skrivna böcker (serie eller fristående) bakom sig. För tillfället är jag helt insnöad på Katherine Webb. Var tvungen att beställa hem några då bibban bara hade två-tre av hennes produktion. Ooops. Tacka vet jag Adlibris, där kan man faktiskt köpa några utan att ruinera sig.

Sämsta: Att hitta någon riktigt bra, för en ny författare som har en sammanhängande serie av skrivna böcker. Och så banne mig går man och läser den nyaste först, så att man redan VET allt som hänt i de tidigare delarna. Oj öde. Så gick det för mig och Ann Cleeves. Men, tur i oturen, så var det bara sista delen av den första serien på fyra som jag råkade läsa. Hon liksom fortsatte med fyra till som jag istället får njuta av (eller två ännu, en läste jag redan).

Lördagsfrid.

Standard

En mycket välkommen lördagsmorgon efter ett rätt hektisk slut på arbetsveckan to-fre. I ugnen gosar till sig en timjan-citronkryddad hel broiler, barnen leker för tillfället fredligt tillsammans (den yngsta kollar på BUU-klubben i soffan), och bara vi får lunch i oss och alla fixade, så tar vi bilen till Masaby, hoppar på tåget till Alberga och tar oss an Sello. Vi behöver lite hö, batterier och fingervantar, och barnen har önskat att få åka tåg, så vi tar två flugor i en smäll. Vi kunde naturligtvis ta tåget direkt från vår egen lilla perrong, men den ligger liksom på marknivå, så det är bökigt att få in och ut vagnen som jag blir tvungen att släpa med mig. I Masaby finns det en ordentlig station som gör att man kan kliva direkt in i tåget utan desto större akrobatiska övningar. Dessutom tänkte jag mig en sväng i lekparken på vägen hem, så det passar bra.

Jag tänker mig en mysig tur med lugna, glada barn, kanske en glass någonstans. Om det här nu sedan kommer att förverkligas återstår att se dock. Men vi gör ett försök och inställer oss så positivt på det som möjligt förstås.

Det var ju, öh, i god tid.

Standard

Bongat idag:

  • Julchoko och de första julalendrarna
  • Röda och blåa (i mitt tycke väldigt vintriga och juliga) utelampor på grannens terrass

Eeh, brukar det vara så här tidigt alltid? Jag gillar julen, men 3 månader i förväg? Som att börja med påskpyntet genast efter nyår då liksom. Tänkte nog själv rigga upp min vinterbelysning först om en tid, vi låter det nu först bli oktober ens. Och diskret vit, vi har ingen bordell här hemma vad jag vet. Sorry, men det såg nog lite läskigt ut. Må nu sen vara juligt eller inte.

Ett rent djuriskt veckoslut.

Standard

Jah, då har vi glott på djur då för hela slanten det här veckoslutet i det vackra septembervädret.

Först ut var Högholmen med moster och Lucas igår. En helt toppengrej att besöka holmen den här tiden på året, djuren var mycket mer aktiva, och folkmängden skrattretande liten det fina vädret till trots, jämfört med hur det kan vara under sommarsäsongen. Man rymdes tillochmed och titta på djuren. De flesta restauranger och sådant är förstås stängda, men oss gjorde det absolut ingenting. Vi avnjöt våra medhavda croissanter och vindruvor (tack momi!) vid en alldeles tom sandlåda, och det enda vi var tvugna att bekymra oss för var en väldig croissantsugen och våldsamt påflugen påfågel. Den lyckades sno en halv croissant ur Elians hand, men vi andra lyckades mota iväg den ganska väl. En väldigt gemytlig dag!

Idag stod matmarknaden på Mangs på tur i sällskap av N&J. Vädret var om möjligt ännu finare än igår, och vi strövade runt, klappade får, getter och alpackor, tittade på tuppar, hästar och kaniner samt beundrade traktorer (Elian då kanske främst).

Så att sådant har vi haft, sällsynt med program båda dagarna, men roligt på alla sätt och vis!

Och så, avslutningsvis, en miljon bilder som vanligt.

DSC07789 (Medium)DSC07802 (Medium)DSC07806 (Medium)DSC07810 (Medium)DSC07831 (Medium)DSC07857 (Medium)DSC07862 (Medium)DSC07870 (Medium)DSC07877 (Medium)DSC07882 (Medium)DSC07886 (Medium)IMG_7084 (Medium)IMG_7114 (Medium)DSC07891 (Medium)IMG_7141 (Medium)DSC07921 (Medium)DSC07914 (Medium)DSC07917 (Medium)IMG_7146 (Medium)IMG_7152 (Medium)DSC07923 (Medium)

38.

Standard

Om man nu inte bloggat igen på en tid, så är det väl lika bra att ta sig i kragen på sin födelsedag. 38 blev jag idag. Herregud. Om två år fyller jag 40. Nänä, det kan jag aldrig tro, mentalt är jag typ högst 25. Högst.

Nåja, veckan har igen rullat på, har jobbat hemma både igår och idag. Så bra koncept det där, vi kan ta det lite lugnare om morgnarna, och i ärlighetens namn är det härligt att sitta vid matbordet i ett tyst och lugnt hus, drick hur många koppar kaffe som helst och gnugga hjärncellerna med allehanda arbetsuppgifter.

Livet knatar på och jag hummar förnöjsamt med på ett hörn. Allt har sin tid och plats, men nu är nu.

IMG_6958 (Medium)IMG_7033 (Medium)

 

Höstsöndag.

Standard

Så var det slut på veckan igen. Igår var vi hos momi och mofi och firade min födis lite i förväg (jösses så fina presenter jag fick igen, tack alla <3), och idag släpade jag ut oss lite då barnen var lite sjövilda.

Så fint i naturen just nu, himlaen var klar och hög, just det som jag älskar mest med september. Lite mycket allt möjligt som helt klart drar ner på bloggtakten just nu, men kanske ordnar det upp sig så småningom.

Ni får åtminstone lite bilder på svampar och sådant om inte annat.

DSC07675 (Medium)DSC07677 (Medium)DSC07692 (Medium)DSC07696 (Medium)DSC07697 (Medium)DSC07703 (Medium)DSC07706 (Medium)DSC07712 (Medium)DSC07719 (Medium)DSC07726 (Medium)DSC07731 (Medium)DSC07739 (Medium)DSC07743 (Medium)DSC07747 (Medium)DSC07754 (Medium)DSC07766 (Medium)DSC07769 (Medium)DSC07772 (Medium)DSC07773 (Medium)DSC07780 (Medium)DSC07785 (Medium)

 

Äpplet faller inte långt från päronträdet…

Standard

Som någon kanske minns så hade vi för dryga 1,5 år sedan en liten episod då en tös i detta hus svalde en spik. Då blev det ju Barnklinik och hela köret, fast det till sist visade sig att inga ingrepp behövdes.

Nå, igår kväll var jag i duschen med Elian. Han hittade en mutter på golvet som han på småbarnsvis satte i munnen. Jag bad honom ta ut den så att den inte skulle hamna i halsen, vilket han gjorde. För att i nästa sekund med en retfull blick lägga in den i munnen igen.

Och så, huxflux, var den mittiallt borta. Då jag frågade var den var sade han ”där!” och pekade på sin tomma mun. Suck. Krävdes inte särskilt hög matematik för att inse var den befann sig då. Nå, muttrar är inte vassa, och denna var bara dryga centimetern i diameter, så orkade inte ta stress.

Och så gjorde naturen sitt, och den arma muttern hittades i hans blöja sedan idag på eftermiddagen. Jaja. Vi kan kanske konstatera att ingen av de yngre barnen åtminstone har särskilt trånga svalg om de kans svälja både spikar och muttrar utan att ens harkla sig en gång. Samt att matsmältningen hos lillabror fungerar som den ska.

Hälsningar från ändan av ett matbord.

Standard

Här sitter jag en regnig lördagsmorgon med dagens tredje kopp pulverkaffe och inser att det igen gått en tid sen det senaste inlägget. Veckan gick, så som den brukar göra, och har omfattat förutom det vanliga också en HR-teamdag på jobbet med tillhörande IikWeek-besök på Borgbacken med det egna teamet. Vi hade ganska tur med vädret, det såg uselt ut på kartan, men väl på plats duggade det bara tillochfrån. Vi hade först grupparbeten och sådant fram till kl 16, sedan korkade vi skumpan och satte oss ner med några glas innan vi hoppade i en taxi och åkte till Borgbacken. Mysigt då det började skymma och alla attiraljer var upplysta. Tyvärr tog akkun slut på min telefon innan det började skymma på allvar (den har blivit verkligt usel efter endast drygt ett års användning och måste laddas flera gånger per dygn. Buu för det.), så kunde inte föreviga de finaste synerna.

Jaja, sådant. Idag väntar postbesök, ett paket från Kina har faktiskt hittat hit på första försöket inom relativt rimlig tid, inte alltid en självklarhet. Ett försvann totalt i Peking men kom dubbelt sedan då jag fick en ny beställning, och ett satt fast i Holland hur länge som helst innan det anlände. Så skojigt det här med att kunna tracka sina paket, men frustrerande då man sedan ser att de är stuck utan att kunna göra något.

Nåja, allt väl annars och september tuffar på för full maskin. Några bilder från den gågna veckan.

IMG_6906 (Medium)

Sommarblommorna (förutom murgrönan) fick ge vika för klassisk höstljung.

IMG_6910 (Medium)

En gryning under veckan.

IMG_6919 (Medium)

Jag fick en ny kompis medan jag väntade på tåget häromdagen. Matade den med smulor från en ciabatta jag avnjöt.

IMG_6950 (Medium)

Strax innan skymningen.

 

Noux.

Standard

Som den präktiga och idrottsbitna mamma jag är, så steg jag upp 7.30 imorse, fixade en sats semlor, packade en utfärdskorg och drog hela barnaskaran med mig till skogs.

Not. Sanningen var kanske inte helt så rosenskimrande, utan mer den att jag igår kväll ansåg och insåg att dagen kommer att bli lång och full av slagsmål om vi inte aktiverar oss. Det var Noux eller Linlo som var alternativet, Noux vann. Måste ta en tur till Linlo först ensam någon gång för att se om det är doable med hela gänget utan att någon riskerar typ att drunkna.

Den där minsta våldväckte mig strax efter 7, så lika bra att fixa något ätbart med på färden. Lite efter 11 satt vi i bilen, kom överrens om att lämna bråket kvar på parkeringsplatsen alternativt köra över den under färden (vi resonerade att man får döda två saker, bråk och punkkin) och styrde kosan mot Haltia och Vätterundan, den enda rutten jag med säkerhet vet att är genomförbar med alla tre och en vagn. Sade nog direkt ifrån att vagnen endast är för nödfall (om nån typ svimmar eller bryter benet) och för picknickkorgen, och tvingade alla att gå hela rundan med milt tvång. Ok, den första branta backen upp och ner till och från parkeringen fick Elian åka, av säkerhetsskäl. Han är tryggare fastspänd där än att han kamikazar under en massa bilar innan vi når skogsetappen.

Men sedan hörde jag inte på vagnåkarörat, och lite protesterade de två yngsta under färden, men jag var benhård och dunderkonsekvent, och så traskade vi alla hela tiden. Och bra gick det.

1h 40min senare var vi tillbaka vid bilen igen. Trots att jag läst på en bok och bakat en äppelpaj så har det kännats som att jag idag varit lite mer närvarande här på något sätt, deltagit mer i bus och xBoxspel och vad allt. Kanske har jag städat mindre, vad vet jag. Som bäst sitter Etta endast iförd Elsapipo under bordet och tejpar min fot med tejp som det står Merry Christmas på. Min fot lär vara sjuk och hon är ett monster. Allrighty then.

Leon gillade att fota idag han också, så nedan ett litet hopkok av vad vi plåtat han och jag.

DSC07566 - kopia (Medium)DSC07568 - kopia (Medium)DSC07573 - kopia (Medium)DSC07576 - kopia (Medium)DSC07577 - kopia (Medium)DSC07582 - kopia (Medium)DSC07600 (Medium)DSC07603 (Medium)DSC07608 (Medium)DSC07612 (Medium)DSC07618 (Medium)DSC07633 (Medium)

Spuutitrenden håller i sig.

Standard

Jaja, den där yngsta har alltjämnt spuutimani, och är lätt som en plätt att väcka om morgnarna. Bara han får ta fram maskinen är allt bra. Sen sätter vi den och ”ladda” (=stöpseln i väggen), lägger i banan, jordgubbar och mjölk, och så kan morgonen börja.

Kanske inte ett helt dumt sätt att få i barnen lite extra frukt och bär innan dagsidagen börjar. Hoppas att smoothieivern håller i sig ännu en stund. Tur att jag fryste in en massa jordgubbar inser jag nu.

IMG_6832 (Medium)

Boken med usel rese-karma (eller sedan bara medryckande på ett märkligt sätt).

Standard

Ja ni, då alla andra böcker jag haft tillgång till blev utlästa och bibban var stängd, så plockade jag fram boken jag köpt på loppis typ 100 år sedan och som sedan blivit oläst och av någon underlig anledning legat under min säng en längre tid.

IMG_6837 (Medium)

Och började läsa. Den var inte direkt sådär att den genast ryckte mig med sig, men något mycket besynnerligt var det med den. För banne mig, i förrgår, medan jag läste den, så glömde jag att stiga av på rätt spårvagnshållplats. Insåg att jag åkt förbi och klev av. Som tur var så var det bara en extra hållplats jag åkte och således bara en extra liten promenad på typ 200 meter.

Och igår, då jag skulle hem, så stod jag och läste på spårvagnshållsplatsen medan jag väntade på fordonet. Spåran kom, och jag hoppade på. Hamnade bredvid en mer eller mindre fräsch spurgu, så försökte koncentrera mig på att andas via munnen och på min bok. Mittiallt tittar jag upp och undrar var i världen jag är. Great, på fel spårvagn halvvägs i Kottby. Ännu innan semestern så var det bara 7:an som gick förbi mitt jobb. Nu har också 1:an börjat stanna där, men det tänkte jag ju inte på då jag med näsan i boken klev på vagnen.

Nåja, hoppade av, åkte två hållplatser tillbaka och tog sedan 7:an till Böle. Tyvärr hade jag missat mitt vanliga tåg, så väntade på nästa, men blev ovanligt sen då jag hämtade hem barnen. Innan stängningsdags oavsett, så ingen fara skedd.

Men något var det med boken som tydligen gjorde att jag totaltsjönk in i handlingen. Och bra var den nog, men inte sådär jättejättebra som vissa böcker kan vara.

Bläpplä.

Standard

Vi fick ett tag sedan adoptera lite fiskar av min kusin. En av dem är en stilig kampfisk (eller vad i världen taistelukala nu sen heter) som hette Batman redan då han kom. Barnen är väldigt förtjusta i den och den skall kollas varje dag. Men Elian har lite svårt att säga Batman, så fisken heter nu då Bläpplä. Ok.

På tal om att säga, så var det idag en dag då man igen fick överväga exakt vad man sagt nångång. För rätt som det är, då vi kör förbi tågstationen så säger Etta: ”Mamma, eller vad att om man går under tåget, då blir man köttbullar. Och sen, om man gör det på nytt… sen… och sen… måst du sätta mitt huvud i en påse”.

Hjälp. Visst har vi talat om att man inte skall hamna under tåget för att man blir köttfärs, men det där med huvud i påse erkänner jag nog inte att jag sagt.

IMG_6807 (Medium)

Still alive.

Standard

Hoppala, där rände visst veckan iväg igen,  men nu är det äntligen fredag! En bra vecka som första veckan efter semester, lite luddig i huvudet, men det gick okej. Satte i turboväxeln direkt med tre telefondagar på raken tisdag-torsdag, så jag fick verkligen öppna skallen och polera hjärncellerna för att få igång allt, men där satt nog det mesta kvar trots allt under några lager semesterdamm och spindelnät.

Igår hade vi en liten fadäs här hemma. Jag knatade iväg med rosken (hade haft lax till middag och ville fort som attan bli av med förpackning och skinnet), och då jag kom tillbaka efter någon minut så möts jag av Elian med blod på axeln, Etta med insmetat blod i ansiktet och Leon som febrilt letar efter plåster. Det visade sig att Elian trillat ner från sängen och slagit upp ett litet veck i huvudet på en olyckligt placerad elkontakt. Men ingen fara, förutom en droppe blod på axeln, lite i håret och stänk på syskonen som tröstat, så var det ingen fara. Det blödde inte mer och ungen var sitt gamla vanliga glada jag. Han har en skyhög smärttröskel och bryr sig inte om små törnar nämnvärt.

Så ingen akutkeikka behövdes och läget är som det ska. Nu veckoslut, det skall bli välkommet. Ingen väckning 5.15 imorgon, yay!

IMG_6763 (Medium)

En eftermiddag då regnet var över.

IMG_6777 (Medium)

Träplankan som användes vid köksrenoveringen som cirkelunderlag glömdes kvar och har legat under en byrå. Insåg att den faktiskt är ganska fin och påminner lite om en stadssiluett.

75 minuter.

Standard

Det är vad min arbetsresa tog imorse, dörr till dörr. Det var liksom eldprovet, med en i förskolan, en på lilla sidan och en på stora sidan på dagis.

Det var faktiskt väldigt mycket bättre än vad jag förväntade mig (fast kommer säkert att ta hundra gånger längre på vintern och så, men potential finns tydligen), och omfattade start 6.55, in till dagis 7.01, avlämning 1, avlämning 2, resa till förskolan 7.09, avlämning 3, resa till tågstationen 7.20, parkering 7.23, språngmarsch till tåget (kom in på perrongen i samma stund som jag parkerade och jag skulle ner för en trappa, under spåret och uppför en trappa), tågfärd 7.25, språngmarsch till spåran (som jag missade pga trappstoppartant som knatade på i snigelfart, täppte till och inte kunde väja), väntan på nästa, spårvagnsresa och slutligen promenad till jobbet och framme 8.10.

Väl på plats kom jag tur nog ihåg alla mina 7 miljoner lösenord och kunde sakteligen sätta mig in i arbetsmode igen. Mjuklandning idag, från och med imorgon 3 telefondagar framför mig. Bäst att gräva fram de små gråa och polera dem lite, de kan mycket väl behövas.

IMG_6749 (Medium)

Jag blir så våldsamt galen på folk som sölar i trappor och gångar och inte kan flytta på sig trots att man ursäktar sig och har sig. Morr. Den här kompisen jag hittade på terrassen är dock oskyldig. Lite slemmig dock.