Enbarnspolitik.

Standard

De två äldsta åkte iväg till far sin idag, så nu är jag ensam med bara den minsta lilla grisen i omkring en vecka. Och vilken skillnad, han är from som ett lamm den gossen. Lugn och fin utan att vara inspärrad i vagn då vi var i butiken. Inget rådande och härjande här hemma, kunde sitta ute i solen och läsa utan en enda katastrof. Stundvis var han ute och höll mig sällskap, stundvis satt han inne med näsan i Youtube.

På kvällen drog vi ut på en alldeles underbar 1,5 timmes promenad. Vi tittade på tåg och blommor, på traktorer och Pokrova och vad allt. Kunde stanna och beundra det mesta i lugn och ro. Och där gick han vid min sida, frågade 7 miljoner frågor om tittade på småkryp och allt spännande i naturen. Den här kvällen blev sannerligen ett vackert minne för alltid. Tänk så olikt ett barn kan vara då det är bara han jämfört med då när han är bland sina syskon.

Kan bara igen konstatera att han kom från en härlig hylla i bebisfabriken den där Elian ❤ Så viktigt och fint att kunna vara bara med honom just nu.

Och imorgon fortsätter det roliga, då blir det hans första Arne Alligatorkonsert i Ekenäs.

Meiko i mitt 💗

Standard

Fick en idé om att ta en tur till Meiko nu då alla kan traska själv, det har ju liksom varit lite begränsat på den fronten tidigare, det har bara varit Noux som typ haft vagnvänliga alternativ, så vi har av gammal vana bara kört det. Men idag slog det mig att Meiko, som ligger rätt nära de facto, nu var ett alternativ.

Sagt och gjort, vi packade en ryggsäck med limpmackor, banan, vatten och resterna av en chokokaka och gav oss av. De kan inte ha tagit längre än typ en kvart att nå parkeringsplatsen, och väl på plats styrde vi kosan mot de röda rutten, Kuikankierros som är 3,2km lång. På parkeringen stötte vi på två personer, men efter det fick vi ha hela skogen för oss själva kändes det som, vi såg inte en levande själ.

Där knatade vi sedan de två följande timmarna, över stock och sten, längs med stranden, inne i skogen och här och där. Ibland sken solen, ibland kom det några enstaka regndroppar. Men vi hade det så bra, tog en liten picknick, gick, åt blåbär och allt möjligt! Barnen traskade glatt på och undersökte vattenbrynet, omkullfallna träd och gamla utedass. Ingen gnällde och alla orkade så fint så fint. En sådan mysig utfärd, och alldeles bakom hörnet, tänk!

Nästa gång kan jag tänka mig att testa den gröna rutten, den är 4,4 km men går inte längs med sjön utan åt andra hållet. Men den röda rutten var åtminstone perfekt, naturen var så fin och vi fick bekanta oss med väldigt olika typer av terräng. Stigar djupt inne i skogen, stigar uppför och nerför berg, stigar i barrskog, stigar i lövskog, stigar vid vattenbrynet, på klippor och över små vattendrag

En väldigt lyckad utfärd, alldeles som skräddarsydd för oss. Mer sådana här turer! Och här hemma försvann Elian mittiallt nångång efter kl 18. Han hade krupit upp i Ettas säng, tagit en liten filt över sig och somnat så sött. Han som ALDRIG somnar innan 21-22…

Jag haffade med mig en 5kg:s låda jordgubbar på vägen hem, och nu är alla förutom kanske 1 kg som barnen klämde i sig rensade och infruset inför vintern. Dessutom är gräsmattan klippt och sådant, så vi kan inte säga annat än att det varit en mycket fin sommarlördag idag.

IMG_0498-1

Nu far vi!

IMG_0499

Lite dött här nere, topparna verkade leva.

IMG_0502

Tydligen något som väckte förundran här.

IMG_0508

Liten söt bäck eller något.

IMG_0511

Nästan som i djungeln.

IMG_0514

Framme vid sjön.

IMG_0521

Barnen hade gärna plaskat. En annan gång.

IMG_0524

Sen blev det blåsigt och kom några droppar. Håll i hatten!

IMG_0530

Tripp trapp trull äter blåbär. Oklart varför Etta valde vintermössa idag dock…

IMG_0537

Igen en liten strandglänta.

IMG_0551

Kottkastning.

IMG_0557

Knepigt bakom ett träd.

IMG_0560

Ett övergivet utedass.

IMG_0569

Sen kom solen igen.

IMG_0572

Bananträd?

IMG_0577

Mycket spring i benen här.

IMG_0582

Strandhugg.

IMG_0587

Det här trädet levde delvis det också.

IMG_0595

En himla massa rötter.

IMG_0604

Och en sista liten spång innan vi var tillbaka på parkeringsplatsen igen.

Offerter och tidsresor.

Standard

Alltså du milde att det kan vara knepigt att hitta någon att anlita för renovering må ni tro! Jag har för avsikt att renovera min toa, men hittar ingen som vill göra det till ett facilt pris. Har skickat en massa offertförfrågningar till företag här i närheten ( blir så hiskeliga km-ersättningar annars), och har fått in en offert. En (de andra har inte ens orkat svara). Som lät på tok för saftigt i min smak och vad som känns skäligt. Tydligen skall man ha lite häftigare projekt att komma med för att någon skall nappa, vilket jag nog iochförsig förstår. Meeen.

Så om någon känner till någon hyfsad hantverkare här i trakten som inte vill skinna folk, tipsa tack! Har nu igen några offerter och dra, får se om dessa ens bemödar sig att svara. Morr.

Annars då? Tja, ganska bra tack. Barnen fick åka till landet med momi och mofi, så jag har gjort allt sådant där som är lättare att göra utan barn: Städa bilen, åka till Ikea, åka till Omppu, rama in diverse planscher och organisera dem på väggarna och så.

Förra veckans fredag hade vi klassträff med lågstadieklassen, 26 år efter att vi slutade sexan. Vi hade ingraverat i klassringen 2001, och hade faktiskt någon slags hafsig get together på något ställe kring den tiden. Men då hade det inte gått så lång tid sedan vi sågs senast, och på den tiden var vi unga och hade bråttom överallt, så det blev kanske inte riktigt vad man avser med klassträff.

Men nu lyckades det, och över alla förväntningar! Alla från klassen hade samlats ihop i en och samma Whats Appgrupp på ett dygn, och sist och slutligen var vi 19 av 24 som deltog. En jättemysig kväll, alla såg ungefär likadana ut och hade inte ändrat sig så förfärligt mycket. Inga pinsamma stela tystnader, utan det var verkligen jätteskoj att se alla och ta igen alla år. Många såg man ju genom högstadiet och delvis gymnasie och studier, men endel är sådana man inte sett på över 20 år.  Det härligaste var att se att alla hade det bra, och att ingen hamnat snett i livet. Det är inte alldeles självklart det.

Slutade med att vi yrade runta halva stan sedan med ett mindre gäng, och jag kunde ta 6.03-tåget hem. Ojdå. Men väldigt lyckat var det, och vi siktar på träff om 26 år igen då.

Och hur gick det då på cykelfronten?

Standard

Jahaja, vi hämtade hem den blåa cykeln idag, provkörde en aning med en sådan där stödpinne, gick väl sådär. Den är så liten så att hon får fötterna i marken, så jag lämnade henne och Leon ute och lufta på sig lite medan jag släpade in matkassarna, tömde dem och gick efter posten. På vägen tillbaka från postlådan, det kan väl ha varit en 10 minuter senare, så hojtar Leon glatt att ”Nu kan Etta cykla!”. Och banne mig, där kom hon frenetiskt trampande, skinande som en sol från topp till tå.

Storabror hade visst varit en utomordentlig instruktör och kom bättre ihåg alla tips och trix (det är trots allt nästan 35 år sedan jag lärde mig cykla..), för på något vänster hade han faktiskt lyckats med konsstycket att få lillasyster att fatta galoppen i ett huj.

Men sådan är hon den där goa Etta, när hon väl bestämt sig för att det är dags att lära sig något, ja då gör hon det. Innan det gör hon det definitivt inte. Ännu förra sommaren promenerade hon med vår lilla balanscykel, inte en chans att hon skulle ha suttit på den och sparkat med fötterna, och ylade i högan sky då jag ens försökte visa en vanlig cykel för henne. Men nu var det dags då tydligen.

Och så cyklade och csyklade och cyklade de ute tills 21.30. Oj då. Leon fick idag för första gången ensam cykla till tågstationen och tillbaka, över två vägar, och de vill prompt tillsammans göra samma tur sedan.

Men där drog jag gränsen. En 4-åring med typ 1 timmes cykelerfarenhet i bagaget är kanske inte helt redo än, så vi bestämde att vi går alla tillsammans imorgon, de på cykel och jag och Elian till fots. Deal.

En gång hade hon trillat med handen i en nässla, det fixade vi med lite ättika, och en gång var hon ledsen och kom och berättade att hon glömt hjälmen och trillat. Slog du huvudet undrade jag? Näää, armbågen var svaret. Ok, den där hjälmen kanske inte skyddar heeelt mot allt, men bra om hon inser att den är viktig;)

Ex tempore-saker att göra en solig sommarkväll.

Standard

Medan man en ovanligt varm och solig kväll i början av juni sitter ute på sin ytterdörrstrappa och tittar på barn som cyklar så kan man med fördel på infall och ta itu med olika saker som behöver fixas. Som att tvätta vintersnuskiga fönsterbräden och knycka upp lite ogräs som fått fotfäste i gruset längs med väggen. Dessutom kan man få några ivriga medhjälpare på köpet.

Sagt och gjort, vi tog en hink, en trasa och en diskborste och satte igång. Rent och fint blev det. Ett litet olycksfall i arbetet då ett barn trillade ner från en stol, men inget som inte kunde avhjälpas med en kylpåse.

Någon har fått hål på vår riktiga kylpåse, så det blev en djupdykning i frysen. Fiskade ut en påse ärter, och de inlindade i en handduk löste problemet. Skaffade ärterna en gång då jag var sugen på purésoppa, men det blev sedan aldrig av. Då jag tog en titt på påsen så stod det bäst före 2013. Oj. Vi lär oss härmed att a) tiden går jättefort, b) det skulle definitivt vara dags att göra en storutrensning i frysen.

Men efter en stund var olycksfågeln på det skadade benet igen, och vi fortsatte med ogräsen och allt var lugnt.

På tal om cyklar ja. Ettas cykel har punka på framdäcket. Skaffade ny innerslang och verktyg och skulle skrida till verket, men… Muttrarna var så gamla och fastrostade att de helt enkelt inte rörde sig en millimeter hur mycket kraft och crc jag än spruttlade på. Skiftnyckeln bara slant och rundade av de redan färdigt obefintliga kanterna på muttern ytterligare.

F*n också. Så det ena ledde till det andra, och idag skall jag avhämta en ny cykel som jag råkade bonga på FB:s Marketplace, ca 5 km från oss dessutom fågelvägen. En tia kostade den, och det lär knappast bli billigare att pilla ihjäl sig med den gamla rostiga saken. Här ska vi nu lära barn cykla utan stödhjul! Det har liksom lite blivit då den temperamentsfulla unga damen helt sonika vägrat att ens sitta på cykeln tidigare år.

Men nu har vi kommit till det at hon gärna använder den minimala balansscykeln, så kanske tiden är inne att övergå till 12-tums trampcykel. Vi har säkert en del arga stunder framför oss då cykeln med största sannolikhet inte kommer att hållas upprätt av sig själv liksom, men vi hoppas att den här är tillräckligt liten och lätt för att göra övergången så smidig som möjlig.

To be continued liksom…

Här och nu och om 73 dagar.

Standard

Hej igen, länge sen sist. Sorry, my bad. Försommaren har kommit, trädgården är grön och livet känns lätt. Skall förresten fixa ett inlägg om det där, hur det utan att jag någonsin sått ett endaste ett litet blomsterfrö nu finns både ett och annat på gården.

Google har lärt mig att jag nu har rysk blåstjärna, gullviva och flocktulpan som kommit flygande eller klatschande med fågelbajs och spritt sig så sött. En krokus och tre vitsippor har vi också, dem kände till och med denna novis vad gäller flora och fauna igen. Fast krokusen blev kortlivad, en viss fem-före-treåring tyckte att den var fin. ”Vad är det här mamma?” frågade han och hade knyckt upp det lilla livet med sina små knubbiga fingrar. Oh well.

Har först på senare år börjat lyssna och se vad som finns alldeles, alldeles i närheten. Vad växer här? Vad för en fågel är det där? Man lär så länge man lever.

Men annars trallar livet på som förut. Jag njuter av försommargrönskan och försöker leva i nuet,  det blir kanske lite bipolärt där ibland, ena sekunden överröser jag allt med en lovsång, i nästa håller jag på att hänga upp barnen i skjortkragen på en galg och spottar och svär som en ilsken katt över röran i huset. Men så är det kanske, och så får det vara.

Och jag har bokat en resa åt oss! I slutet av juli flyger jag och de två äldsta iväg till Mallorca för en vecka. Jag har aldrig varit där, men redan i flera år haft lust att komma iväg.. Och nu mina vänner blir det av! Elian får stanna hemma med momi och mofi, där kommer att vara ungefär en miljon människor, och jag kan inte riskera att han i ett hjärtslag vandrar ut i havet bland folkmassan. De två äldre har jag eventuellt ens en teoretisk chans att se efter.

Vi har Bamseklubb, all inclusive, reguljärflyg, dagsresetider, hyrbil inplanerad, simskola och what not för att göra livet så enkelt som möjligt för oss tre. 73 dagar till avfärd säger resebyråns mail, nu googlar jag tankini med boxerbyxa som prio ett.

Så att sådant. Jag har sagt det tidigare, och säger det igen: Life is good.

Hänt en lördagsmorgon.

Standard

Leon skall åka på ett övernattningsläger i slutet av maj. Etta blev bitter.

-Jag vill ha samma som Leon!!!

-Ööh, åka på läger?

-Joo *ilsket skrik*

-Men man måste vara ungefär åtta år, kanske om några år?

-*mycket ledsen flicka* Men JAG ÄR NOG 80!”

Hade inte så mycket att tillägga efter det annat än jahaja… 😉

Vardagliga ting.

Standard

Det finns så många små saker i vardagen som man inte tänker på, men som kanske kommer att vara saknade sedan den dag då de inte längre händer.

Det här tänkte jag på då jag hade fört alla barn till diverse ställen imorse och körde den barnlösa bilen tillbaka hem (distansarbetets fröjder). För vi har ganska många saker som upprepas där oss emellan, rutiner som egentligen ingen annan är med om.

Först är det hästarna i hagen. Dem spanar vi efter, nuförtiden ser man dem ofta redan på morgonen. Annat var det i beckmörkret i december, då var de nog lyckligare inne i sitt varma stall än i en kolmörk, vindpinad hage.

Sen är det då förstås tågen som vi ser lite nu och då. Och med ivrig röst tas det ställning till om det är ett lila/pink tåg eller ett blågrönt tåg, och vems tåg det nu sen är (alla ungar har ”sitt” eget tåg). Eller om vi har tur, Åbotåget. Eller ”Åbotågeeeeet” som det mera blir.

Sen är det bussarna. Riktigt bra dagar möter vi flera av dem. Och Elian brukar då utbrista ”Där är Heelons busskort!” Vi har talat om busskort i bilen, men han stackaren är inte riktigt på det klara med skillnaden på buss/busskort, men han avser då alltså buss nummer 911 som kommer att vara Leon skolbuss (kan dock vara 171 eller 173 också, han är ännu inte så bra på det där med siffror…). Han kan inte (som inte Etta heller kunde tidigare) säga Leon, så det blir Heelon. Och det är ju lite gulligt, för Leon brukar själv då han talar med eller tillrättavisar Elian tala om sig själv i tredje person, och då som Heelon ”Nej, det är Heelons lego/bil/whatever”.

Så det är ungefär ditvägen. På hemvägen har därtill också kvarnen (ni kanske minns, Pokanen/Vulkanen) och så då klostret Pokrova. Pokrovautropet låg på is en tid, men har nu återupptagits. Fast med skillnaden av att också Elian kan säga Pokrova nu, tidigare kom det  glatt ”Kocka på!” istället.

Närmast det här har jag funderat på. Om något år kommer allt antagligen att vara ett minne blott.

 

Hobbypaus.

Standard

Jag är så glad att jag hittade jumppagrupperna för Leon och Etta i början av året. Nu är det dessvärre sommarpaus, sista gången var idag. Leon, som kom med först i mars, fick denna sista gång vara med 3-5-åringarna då hans egna grupp hade sista gången redan förra veckan och han inte hunnit vara med så många gånger. Det verkade inte bekomma honom det minsta att hänga med de yngre, utan glad i hågen deltog han.

Vi har inte varit borta en enda gång, det här har varit så lämpligt med en timme en gång i veckan. Ryser av obehag då jag föreställer mig att någon hade en hobby som skulle kräva åtminstone 3-4 träningar per vecka, och helst förstås typ 7.30 på söndagar. Brr.

Nä, det här har varit perfekt, hoppas innerligt att det fortsätter på hösten.

Kopparnäs.

Standard

Igår gjorde vi en liten utfärd till Kopparnäs med finaste N & J. Traskade omkring lite, plaskade i vattenpölar (barnen främst då) och grillade lite korv och sådant. Det var faktiskt uppehåll medan vi var där ävenom det regnade på ditvägen, så allt gick som smort.

Avslutade ännu med en kopp te och lite häng hos N medan barnen fortsatte sina lekar. En mycket fin söndag det minsann!

IMG_9575bIMG_9579bIMG_9580bIMG_9582bIMG_9583bIMG_9587bIMG_9589b

Sol och värme.

Standard

Har kunnat hålla lite ledigt i veckan, så nu är bilen besiktad och däcken bytta. Hurra!

Igår var syster med familj här på middag, så kiva som alltid. Barnen (mina) var yra och galna, men i övrigt hade vi det riktigt skoj, och maten verkade smaka tror jag. Till förrätt var det en poké bowl med ris, grönsaker och lättstekt lax penslad med teriyakisås och rullad i vita och svarta sesamfrön.Huvdrätten följde lite i samma fotspår, teriyakigryta på nötyttre, och så vitchkladparfait med hallonmelba.

Idag har vi mer eller mindre bott på gården i strålande solskensväder. Hallonbuskarna har blivit barberade, nu är alla gamla, döda kvistar borta. Efter det begravde jag mig i en stol med en bok och barnen har lekt på gård och terrass. Allteftersom det blev varmare och varmare, så avtog antalet klädesplagg de hade på sig. Kombinationen av några gamla snöhögar i skuggan som drar sina sista suckar och halvnakna barn var ju onekligen en aning komisk och bisarr.

Nu väntar jag på att middagen skall bli kvar, testar på att göra pulled pork på grisyttre. 5 timmar skall den gosa till sig i ugnen, bara 1,5 kvar nu!

IMG_9557b

Min silverputsarkompis inför middagen igår. Som han väntade på moster med familj! Näääär kommer dom, hur många timmar är det kvar frågade han med 10 minuters mellanrum med start klockan 9 på morgonen 😉

Out and about.

Standard

Vi fick en hiskeligt fin och solig förmiddag innan solen började gå i moln! Samlade ihop skocken och drog ut på gården. Vi rensade igen upp lite därute på bakgård och terrass, samt hackade upp smältvattenrännan på framsidan så att vattnet lättare rinner bort.

Hann ännu fördjupa mig i min bok en stund medan barnen lekte med maskar och vatten och vad allt de nu hittade.

Lördag ❤

IMG_9455b

Jahaja, att cykla i snöslask med rullskridskor på… sådant kan man förstås också göra.

IMG_9457b

Två stackars halvkalla maskar fick åka lite bil.

IMG_9459b

Plask.

IMG_9463b

Lite trädklättring är väl aldrig fel.

IMG_9460b

Glass.

Standard

Måste vara den annalkande våren eller något, men jag har mani på glass. Barnen är ju inte sena att haka på de heller förstås.

Och nya sorter ska det vara, det är väl det som triggar mig mest. Så nu har vi testat:

  • Frozenglass. Blå tuttifrutti, å fyy, den vägrade jag ens att testa. Gick hem hos avkomman dock. Gläärk vad vidrig.
  • Sitting Bullglasspinne med strössel. Jajamän, den gillade jag och barnen.
  • Pingviinis Sweet & Sour. Låter bra, men får återkomma då jag smakat på den, ännu okorkad.
  • Valio Fabriikkis salmiak-chili. Njaa, rätt god men där var något som störde mig. Chilin eller en bismak i salmiaken. Klart godkänd dock.

Så ännu en och annan nyhet kvar av beta av. Tur för oss att sommaren inte ens har börjat!

 

 

 

Arla morgonstund.

Standard

Påsk annandag eller inte, enligt min inre väckarklocka är det vanlig måndag, så tassade snällt upp klockan 6.45 efter att ha vridit mig en stund. Tjuvar till mig lite ensamtid, i vanliga fall har jag vaknat då barnen gjort det och gått och lagt mig tillsammans med dem.

Nu fick jag lite mysig ensamtid, och tillbringade den med att beställa nytt skattekort, avbryta det flexibla vårdtillägget och betala några räkningar. Jag börjar arbeta 90% fro.m den här veckan, och det inverkar på såväl skattekort som vårdtillägg, så det var bara att få det gjort oavsett. Skönt att ha det undan, trota att alt ju är så enkelt och mysigt att fixa över en kopp kaffe medan jag sitter här vid matbordet i allsköns ro.

Ute snöar det, får se om det blir så ruskigt väder som de har lovat. Idag blir det lammstek och ungsrostad puikulapotatis. Huruvida det blir gott eller yllestrumpa återstås att se. Skall se om jag skulle ha några skrynkliga rödbetor i kylen att eventuellt färga några ägg med också.

Igår besökte vi Naturhistoriska med barnen och momi, roligt med lite program såhär mitt i påskhelgen.

IMG_9418

Påsklördag i slow motion.

Standard

Alltså ja, den här dagen har potential. Vi tänker inget direkt program, men också bakning av semlor och en cheesecake, promenad i solsken, bokläsning i lent morgonljus, kanske lite Legolek med barnen om jag känner mig vänligt sinnad, lite småfixande här och plockande där, lunchlagning och allmänt häng.

Kunde definitivt vara värre. Jag samlar ännu tankarna för ett mera omfattande inlägg om vad vi haft för oss låt säga den senaste dryga månaden, men det är på kommande om någon mot förmodan skulle vara intresserad.

Morgonen har börjat bra, alla barn är glada och mysiga och har hittills inte slagits en enda gång. Som sagt, det finns potential för en fantastisk dag!

 

Återuppståndelse och svanrapport.

Standard

Hej ni, länge sen sist! Dags att blåsa liv i den här bloggen igen efter en lång paus. Skäms på mig, skall nog komma med en lägesrapport inom kort (just nu har min dator spatt och är långsammare än en lus i sirap, så får återkomma), men först det viktigaste:

Svanarna flög förbi, det mäktigaste vårtecknet av dem alla!

Har väntat på dem.

Svåra ord.

Standard

Vi råkar ha en fantastiskt tjusig (eller skamfilad, hur man nu tar det) 100 år gammal kvarn här i faggorna (jag är omåttligt förtjust i gamla nostalgiska platser och byggnader). Okej, den var fin för sisådär 50 år sedan, kanske, sedan dess har den fått förfalla och traktens alla slynglar har mer eller mindre rivit sönder den gamla stackaren och piffat upp den med en massa graffiti.

Men i mitt sinne står den stolt där och påminner om svunna tider, ni vet, hästar och kärror och ånglok och sådant där. Man kan nästan höra historiens vingslag när man står där utanför stängslet med taggtråd (och hål) och tittar upp mot takåsen.

Men för att komma till saken. Vi brukar traska förbi den nu och då när vi går på promenad, men det där ordet, kvarnen, det är kämpigt. Etta vet ju nog att det heter kvarn, men vulkan låter ju bara så mycket häftigare. Lillabror härmar bara glatt efter, så i hans värld är det en pokan. ”Dääääär e pokaaanen” utbrister han glatt då man ser den från bilfönstret på vägen hem från dagis.

Oh well.

IMG_6763 (Medium)

Där till vänster om regnbågen syns den gamle stackaren.

Vinterlycka.

Standard

Alltså detta vinterväder just nu, ge mig detta i 4 månader och jag skulle vara glad (eller så känns det just nu då).

Skidning och skrinning har det ju blivit ganska glest med på senare år, tycker att det mest varit slask eller plusgrader för det mesta. Men sini nu, med lite draghjälp av förskolan som meddelande att det minsann ska skidas nästa vecka, så var det bara att huxflux trolla fram skidor åt Leon. Kändes fånigt att köpa nya för bara något enstaka tillfälle, och i närheten hade INGEN något begagnat till salu (kan förstås vara helt förståeligt så här mitt i bästa säsongen). Men jag hade tur och fick låna ett par av en arbetskompis, och så var problemet löst.

Leon var mer entusiastisk än jag vågat hoppas på, och genast igår då vi fick dem ville han testa dem på momis och mofis gård, iförd jeans och utan långkalsonger. Snöig var hela barnet, men gav sig inte.

Så imorse, strax efter 9 meddelade han att han ville ut och skida. Righty then, packade på honom kläder, monterade skidorna på honom och släppte iväg pojken. Själv gick jag sen in för att fixa de övriga i skick och 9.44 var vi alla ute. Leon nöjde sig liksom inte med att skida på rak mark nej, ner för pulkabacken skulle han. Med andan i halsen såg jag honom flänga ner för backen, hoppades bara att han inte skulle träffa trädet.

Jag såg en helt ny sida av honom där på skidorna, han som gärna ger upp och vill ha hjälp skulle minsann själv spänna av och på skidorna och ränna upp och ner för en massa backar. Men superbra att han gillade det, nu har han ens en liten grund att stå på då de ska skida imorgon i förskolan.

Vi alla andra fick oss en timme i pulkabacke och på lekplatsen, och så kom vi alla rödkinadade in och drack varm kakao med marshmallows.

Som pricken över i är det nu dags för sista ingrediensen i receptet för en fin vinterdag: Kållåda. Det om något passar en snöig dag som detta. Fast kan hända att mina barn av någon anledning inte är helt av samma åsikt. Oh well, jag gillar det åtminstone 😉

IMG_8913

IMG_8904(1)IMG_8908(1)

Insikten.

Standard

Ett lugn över livet. En förnöjsamhet över vardagen, just här och nu. Att glädja sig för stunden utan att längta någonstans eller direkt vänta på något. Att glädja sig över nuet och kunna känna en ilning av förväntan då man inser att man har en mysig hemmaeftermiddag att se fram emot. Att glädja sig över att känslan av att vandra till spårvagnen. Att glädja sig över att det är fredag imorgon, att man har en trevlig arbetsdag i bagaget. Att glädja sig över tågresan hem med näsan i en medryckande bok.

Små saker, men så stora just nu. Att vara här just nu, just så här. Hemmet ser ut som efter ett bombnedslag, men vad gör det så barnen samsas och vi ska ha filmkväll med popcorn och Vaiana. En helt vanlig torsdag. Jag tänker sitta med med en ensam burk kall cider som väntat i kylen, humma instämmande, vifta på tårna till den medryckande musiken (som har spelat på repeat i mitt huvud hela veckan) och åka till Spanien och Paris år 1939, där min bok som jag har på hälft för tillfället utspelar sig.

Carpe diem liksom, det måste vara det här som avses.

 

 

Vinterväder.

Standard

Har jag månne blivit gammal eller vad kan det bero på, men jag har kommit att älska köldgrader. Där kring -10, som det är nu, är ungefär det bästa jag vet. Besvikelsen då det bara är kring 0 och sådär smågeggigt är stor.

Nä, krispig, frisk vinterluft rensar både kropp och själ, det tror jag bestämt. Men helst skall det förstås inte blåsa så förskräckligt. Just nu är det perfekt, gnistrande vit snö, solsken och så gott som vindstilla.

IMG_8778

Nattliga helikoptrar.

Standard

Hade lite roligt åt barnens nattliga snurrande då jag vaknade på min ca 15 cm breda del av sängen imorse. För att försöka förklara vad som var så komiskt så har jag knåpat ihop en mycket konstnärlig bild av situationen.

Jag har nämligen tre propellrar där bredvid mig. Inte en enda av dem var kvar på den plats de somnat på kvällen innan:

IMG_8732

Maken till i-landsproblem får man leta efter.

Standard

Jag hade siktet inställt på att laga laxpaj med ris och ägg till lunch idag. Skulle precis sätta igång, städade bara upp i köket och sparkade igång diskmaskinen först. Tog fram receptet. Började ta fram ingredienserna.

Koka ägg och ris stod det. Sen kom problemet, mitt enorma i-landsproblem: Alla mina kastruller var i diskmaskinen som först just börjat sitt ”snabbprogram” på 1h41min.

En vanlig människa skulle kanske ha stoppat maskinen, plockat ut en kastrull, diskat den och börjat. Den här personen suckade, öppnade kylskåpet och grävde fram ett öppnat paket med några ynkliga morotssplättar och ett paket med spenatplättar samt resterna av gårdagens donburi och utfodrade sig själv och trion. Jaja, kanske lika bra att bli av med det gamla först. Får ta tag i pajen i eftermiddag istället.

Innan det blir det avhämtning av ett Matsmartpaket som anlänt samt en kompis 7-årskalas för Leons del.

Gott Nytt År!

Standard

Lagom till slutet av detta år infann sig köksivern. Igår kväll. Har varit ganska oinspirerad vid spisen på sistone (har ungefär haft energi att värma färdiga spenatplättar i micron), men på något märkligt sätt kände jag suget sakta röra på sig, gäspa stort, sträcka på alla sina armar, ben, tassar, tentakler och vad det nu kan ha och vakna som efter en lång, lång dvala. Så då solen sakta stretade sig över horisonten och den vackraste av alla vackra soluppgångar färgade himlen lila, rosa, orange och gul, så satte jag igång.

Så medan årets sista timmar tickar förbi och det nya året knackar på dörren, har jag stått vid spisen för allt vad jag är värd. Som tur kommer N & J på numera nästan traditionellt nyårsfirande, så vi har någon att dela allt med: Spaghettigratäng med broiler och räkor, cocktailtomater fyllda med en kräm på pepparrot, gräslöksfärskost och vispgrädde, ugnsbakade sesam- och apelisinmarinerade morötter (orangea, gula och lila), petit-chouer med vaniljkrämsgrädde, toffegodisar och en vaniljdoftande äppelpaj.

Har sannerligen haft det mysigt där vid spisen, smuttat på ett glas vin, kommenderat barn att städa, letat legobitar, kramat barn, skött barn, provsmakat, spritsat, kryddat och allt det där som hör till. Ingen press, ingen stress. Allt har flutit på ganska smärtfritt, och till all lycka har det mesta (eller egentligen allt) varit sådant som kunnat förberedas.

Inombords känner jag mig ungefär lika mjuk och gosig som äppelpajen, det är sannerligen terapi på högsta nivå detta kockande. Så glad att känslan infann sig igen.

Nu väntar vi på att gästerna kommer, sedan skall vi äta och dra oss till Sundsberg för att titta på raketer. Ha det så fint allesammans, vi hörs nästa år!

 

IMG_8425 (Medium)

 

Julutslängning.

Standard

Hej hej, ett tag sedan sist igen. Julen kom, var och far som bäst. Julskinkan är slut och granen borta. Snälla mamma var här och tittade till Elian medan vi var i butik, frissa och till simhallen med de äldre, och medan vi var borta, så strippade hon och Eli granen och slängde ut den. Allt har sin tid. En mycket trevlig jul var det.

Har dessutom inte orkat vattna granen sedan typ julafton, så nu räcker det. Dock var det en relativt snäll gran som bara barrade på mattan under, så det var väl okej. Imorgon skall jag ta ner det lilla julpynt vi hade, och så är det julat för ett år framåt igen då.

Imorgon ryktas det om att året liksom byts. Blir väl traditionellt raketgluttande i Sundsberg med N & J, vi får hoppas att det inte spöregnar, enligt prognosen borde det inte det.

Jag har inte varit ledig mellandagarna, men distansat. Nästa gång skall jag till kontoret 4.1, så har inte varit där på två veckor trots att jag inte varit ledigledig annat än helgerna då förstås. Ganska skönt att kunna skippa arbetsresorna på 1,5 timmar per håll om jag skall vara ärlig… Barnen har alla varit stationerade på samma ställe, så det har gått fort att dumpa av dem och sedan åka hem igen och jobba.

Köpte idag ett 20-gångerskort till Kyrkslätt simhall, så nu blir det att simma utav he*vete inkommande år. Fast älskar den hallen, det är liksom varmt i både omklädningsrum, duschutrymmen och själva hallen. Att det dessutom finns varm terapibassäng, rutschbana och ångbastu gör inte saken sämre alls, dit går man gärna.

Konstaterade att jag tog en bild under julaftonskvällen, av efterrätten. Oj då. Den kan ni få titta på fast då. Gott var det.

IMG_8379 (Medium)

 

Go’ Jul!

Standard

Julfriden sänker sig småningom då de äldre är parkerade framför varsin iPad med Radioapan och den yngre sitter spritt naken och sätter Pippifigurer i (otända) ljus. Kålrotslådan myser till sig i ugnen, och alla paket är klappade och klara. Jag avnjuter ett pytteglas vin och skall till näst klicka in mig på Julradions sidor. Om 3 timmar packar vi oss i bilen och ser fram emot en mysig kväll.

God Jul allihop, det blev varken en vit eller svart vinter i år, solen skiner och fläckvis finns det isig snö här och där. En dalmatinerjul då kanske?

IMG_8358 (redigerad)IMG_8360 (Medium)IMG_8371 (Medium)IMG_8374 (Medium)